tisdag 28 oktober 2008

Spegel, spegel vem är Prick?

Jag stickar inte bara stora plagg eller kombinationer även om det är det jag gör mest. Jag stickar till exempel den alldeles ensamma halsduken Prick. Prick tycker att hon klarar sig jättebra i sin ensamhet. Hon behöver inte ha sällskap av tillhörande mössa, puls-och benvärmare för att synas och väcka uppmärksamhet. Hon behöver bara se sig i spegeln för att veta att hon duger precis som hon är. Hon speglar sig gärna och säger att hon är ett halsdukssmycke. Prick stickas en-, två- eller treradigt precis om pärlhalsband. Hon kan också bäras tätt i halsen

eller hänga i längre bågar. Prick stickas i ull och värma skönt trots många minusgrader.

Hon kan också stickas i glansigt silkegarn och bara vara en prydnad till en enkel klänning

Inte undra på att hon så ofta måste spegla sig med alla dessa variationer.

måndag 27 oktober 2008

You are amazing, Barbara!

Barbara är mycket intresserad av konst och konsthantverk. I alla fall så springer hon på alla vernissager och minglar runt i sin uppseendeväckande stickade kreation. Och det var just på en vernissage som hon fick höra att hon var "amazing". Det var inte vem som helst heller som gav denna komplimang utan en stickkonstens mästare, nämligen Kaffe Fassett. Den fantastiska händelsen ägde rum på Kaffes (Barbara blev förstås genast Kaffe med mr Fassett) vernissage på Röhsska museet i Göteborg för några år sedan. Barbara, som numera prenumerar på Kaffes nyhetsbrev, skryter vitt och brett om att hon får mail "från Kaffe". Så här ser Barabaras poncho ut. Den är stickad i remsor som hålls ihop av tvärgående bårder. Materialet är lin och bomull.

Remsorna går igen hela tiden på mössa, halsband, puls- och benvärmare. Tokigt, roligt och ja, just det amazing :-)

Nu är Barbara på väg mot nya äventyr och nya vernissager. Hon dyker upp när du minst anar det.

måndag 20 oktober 2008

Tuffa ränder i svart och rött

Jag fick en beställning som löd ungefär så här: Svart mössa med rödrandig kant efter modell Susanna och svart- och rödrandiga tumvantar efter modell Vega med lång mudd, halsvärmaren Adriana och pulsvärmare Adriana. Orginalmodellerna hittar du på olika ställken på min hemsida. Jag hade faktiskt verkligen tänkt att sticka en regelrätt kopia av halsvärmare Adriana även om jag inte så gärna gör det. Gillar mer att få beställningar typ mössa Susanna men svart. Så jag började med den och när den var klar stickade jag vantarna som till och med blev en helt egen modell. När jag sedan skulle ge mig i kast med kopian så bara kände jag att det blir mer enheltligt och bättre med en Adriana-variant. Jag är själv riktigt nöjd. Pulsvärmarna är snarlika origiunalet men har du inget att göra så kan du leta "finn fem fel" för någon liten ändring blev det där också. Med andra ord: Ett nytt kit i egen modell som kräver ett eget namn. Välkommen i gänget, Therese. Kan tala om att beställaren också är väldigt nöjd och det var ju tur det. :-)Jag skulle till och med kunna tänka mig att sticka Therese i blått eller grönt.

lördag 18 oktober 2008

Mera blommor i långa rader

Man skulle kunna tro att jag gillar blommor och det kanske jag gör. Det är klart att det är fint med blommor, men jag upplever mig mer som en randig person. Randig och tuff - du vet! Men när jag nu håller på att presentera det jag stickat de sista åren, så märker jag att det blivit en hel del blommor. I vilket fall så är det väldigt kul att sticka blommor. Jag ritar först ett mönster, som jag översätter i ett typ broderiprogram så att skissen blir ett korsstygnsmönster som jag färglägger och får såna där knepiga streck och filurer i varje ruta. Sen är det bara att följa mönstret. Väldigt pilligt kan det bli och detta mönster var det pilligaste jag gjort. För att krångla till det hela gjorde jag fyra ränder (tufft) med blommor - i olika färgställningar. Så här.
Detta är bakstycket - som du ser på bilden här nere så är det bara en rad på framstycket. Det blev för pilligt även för mig, tålamodets mästare.
Ponchon har blivit Susanna. Susanna är en lugn och sansad person som inte har behov av att framhäva sig själv. Hon vet att hon är vacker men hon vet också att hon är ömtålig i sin vita poncho-outfit. Hon skulle aldrig ens drömma om att börja klättra upp i det gamla äppelträdet. Som ser så klättervänligt ut.

Hon skulle inte heller komma på tanken att kolla om det var ett sockerdricksträd.

Möjligen skulle hon kunna sätta sig på en filt, försiktigt luta ryggen mot stammen och läsa en "god roman". Lugn och sansad som sagt. :-)
Här ser du Susannas olika delar. En mössa i champinjonmodell, en halskrage, torgvantar med ränder och benvärmare med ränder nere vid foten. Visst är Susanna vacker?



torsdag 16 oktober 2008

Massor med blommor

Det du, -Florence. Det finns de som gillar blommor. Josefina är en sån. Det kan bara inte bli för mycket. Jag kommer att berätta om Josefina en annan gång. Nu ska jag tala om N som träffade Josefina via nätet och blev stormförtjust. N ville se ut som Josefina eller i alla fall som delar av Josefina. N beställde pannband, halsband och armband som ska se som Josefina, som är vinröd, fast i ljust linblomsgrönt i stället. Kul för mig som inte gillar att göra två lika men som gärna gör varianter på den design som känns fin. kul också att ta fram en ljus variant ifrån en mörk.

Och så här blev det Josefina Grön i tre delar är nu i säkert förvar hos N som blev alldeles glad och nöjd. Det du - Florence.






tisdag 14 oktober 2008

Vardagsblommor till Florence

Alla de klänningar jag stickade i våras och som jag så sakteliga presenterar här var ju tänkta att visas upp tillsammans under installationen "Bröllopet". de skulle alla vara användbara festklänningar. Vackra , roliga, tuffa och romantiska. Alla i enkel modell som ett långt linne men med färger och dekorationer som gjorde dem unika och för fest. Men när jag kom till Florence så blev det stopp. Florence skulle egentilgen ha en rad stickade blommor runt höften och runt halsen. Vi hade livliga diskutioner Florence och jag för hon vägrade på det allra bestämdaste. Inga blommor, pärlor eller annat krimskrams!Så det så! Florence är en mycket vardaglig tjej - hos henne är det det praktiska som är det vackra. Jag fick ge mig. Florence fick sin enkla grårandiga klänning utan någon dekoration och ett enkelt praktiska halsband utan minsta lilla pärla -men visst är det en underbar knapp :-)
Eftersom jag redan låtit henne börja bestämma så fick hon fortsätta och då blev det en enfärgad tubmössa som inte är en tub utan är ihopstickad i toppen. men lång är den och den kan varieras och bäras på olika sätt. Till det oglamorösa torgvantar med randig mudd och jätteroliga randiga knäskydd. Ja, de kan förstås användas som vanliga benvärmare men både Florence och jag tycker att det är mycket tuffare att dra upp dem över knäna så att det ser ut som pants som tittar fram under klänningen. Kanske är det praktiskt också, det vet i så fall Florence.



måndag 13 oktober 2008

Karolina längtar till våren

Karolina avskyr hösten och hon hatar höstfärger. Karolina deppar hela hösten. Det blir lite bättre sen om vintern blir vit och kall så att hon kan gå ut i sin fin dress och använda alla delar. Då drar hon ner mössan till ögonen och dra upp kragen till hakan och plirar glatt fram mellan allt det blågröna och grönblå. Karolina har förstås gröna ögon som lyser när hon mår bra.
Men mest älskar Karolina våren och hon känner sig som en vårflod. På våren innan träden börja grönska sprider hon förhoppning och löften om ljus och värme.

Ta det lungt Karolina - snart är våren här och du kan andas igen.


söndag 12 oktober 2008

Erika ska lysa i höstmörkret

Så här färgstarkt vill jag möta hösten och det novembergråa diset. Den gula ponchon Erika får ersätta solen de molniga dagarna och lysa ikapp med den de soliga. Erika visar här på bilden sina nya tillbehör eftersom de gamla har försvunnit ut i världen. Kompisen den himmelsblåa Andrea har också sitt kit nr 2, men henne ska jag prata om en anna dag. tack för att ni ställer upp sommodeller K och O. Erika har hängt med ett tag nu och fått sin del av beundran över den vackra blombuketten som är stickad och inte broderadoch som är nästan lika fin på avigsidan. Det är jag väldigt stolt över.
Erika har blommor både bak och fram och en rutig bård i blommornas färger nertill och runt sidorna. De nya tillbehören är enfärgade - gula - och resårstickade med påsydda stickade blommor i rosa och blått.
De gamla hade försår också gult som botten men men instickade moucher i cerise, rostrött och blått. Jag har så himla svårt att sticka samma sak igen så när jag ska göra ett nytt kit för att ersätta det gamla som blivit sålt så blir det allt som oftast helt annorlunda. Som här. Och det går precis lika bra.

Här vill jag tillsammmans med syster M visa att man minsann inte behöver vara ung för att passa i mina kläder. Jag vill att de ska vara ålderlösa.





lördag 11 oktober 2008

Bröllop och bröllopsskläder

Idag har jag varit på bröllop! Ett "enkelt" bröllop med borgerlig vigsel och mottagning efteråt. Jättetrevligt var det. Det var min vackra och duktiga systerdotter S som gifte sig med sin J. Det ger mig osökt tillfälle att visa upp de bröllopskläder som jag har gjort. Jag tycker själv att jag är lite halvtuff så där och försöker framstå som lite tuffare än vad jag är. Men då och då slår det till och jag blir så fruktansvärt urromantisk och svävar fram i spets och volanger.
Som de här tre stickade skapelserna med sina tillbehör. Jag börjar med Dagny. För henne är bröllop något stort och fint. Hon älskar alla sina smala och breda spetsvolanger och fördubblar intrycket av gräddtårta med spetsvolangmuddar både kring handleder och vrister. Dessutom har hon ett pannband med en spetsvolang som blir som en slöja bak. Dagny är övertygad om att hon gifter sig bara en gång så hon vill gifta sig i kyrkan och ha en stor fest för "alla" både släkt och vänner efteråt.

Edit är inte lika säker på det och vill ha en borgelig vigsel. Men hon väljer ändå en nästan vit klänning. Den är inte lika sockersöt som Dagnys utan ett snäpp tuffare med vita ränder, moucher och pärlor mot en oblekt botten.
Edit vill inte ha slöja så hon får ett pannband täckt med moucher och med matchande "vantar" som bara täcker översidan av handen och som fäster med en ring runt långfingret. Det ska ju trots allt träs på en ring som antagligen inte är stickad på ringfingret. Till sist komlpetterar Edit med halsband och vristband med pärlor. Edit reser gärna bort och gifter sig i hemlighet.


Så måste jag också få berätta om Julia. Hon gifter sig i en tunn ullkappa med hålmönster och bred spetvolang på ärmen och nertill på kappan som är nästan hellång.
Hon tar upp det rosa i blombården med rosa klänning under kappan, rosa skor och rosa moucher på basker, halsband, pulsvärmare och vristband som hon gärna har till. Julia vill gärna ha ett romantiskt bröllop ute i naturen med bara nära familjen som gäster.