fredag 19 november 2010

Tusen och en sagosjalar

En gammal idé behöver inte vara en dålig idé. Jag har länge tänkt sticka stora (och lite mindre) trekantssjalar på sagotema. Jag har berättat om de första tidigare. Och jag har i blygsam skala fortsatt lite då och då så nu är de några fler. Och min belöning kom nu när Bohusläns museum har en utställning som heter Tusen och En Midvinterfest. Vernissage lördagen den 22/11. Utställningen pågår till den 9/1-2011. Jag ska vakta två gånger lite senare så jag ska ta lite bilder. Så länge visar jag upp sjalarna.



Denna bruna breda och korta sjal heter "Hans och Greta". Den är slätstickad i ett gammalt tunt öglegarn i ull som jag skaffade i början på 60-talet. Det var inte nytt och modernt då heller. Som kontrast till det ögliga är prickarna stickade i strävt 2-trådigt ullgarn. Som alla förstår så är detta peppakakshuset i sagan med all nonstop-knappar att knapra på.
Jag har mer sjalar klara att visa i kommande inlägg och i morgon ska jag sticka klar Tingeling som kommer att bli superfin. Vissa plagg är man mer nöjd med, eller hur?
Jag måste också någon gång bli nöjd med mitt sätt att plåta sjalar. Alltså de ska fotograferas i skogen uppspända mellan grenar med späda lövknoppar, eller i full sommargrönska, eller färgsprakande höstlöv eller rimfrostgnistrande med bleka solstrålar. Någon gång! Tills dess håll till godo med soptunnan på ena sidan och kompostbingen på andra. :-)

torsdag 18 november 2010

Alexandra retro är stickad på beställning

Alexandra i sitt första utförande. Genom åren har två helt annorlund kit kommit till och försvunit. Nu är hon aktuell igen.



Alexandra nr 4 är en beställning. Hon är nu färdigstickad och monterad och ligger nu och väntar på att få åka bort med Posten. Fyran är en återgång till originalet -fast med en annan bottenfärg när det gäller benvärmarna och med bottenfärg och olika färger på vecken i stället för tvärtom när det gäller mössa och halsvärmare.





Hoppas att du blir nöjd E och ha det så bra.

onsdag 17 november 2010

Min gamla mamma gillar knorren

För si så där åtta år sedan fick min nu 88-åriga mamma en mössa av mig. Hon valde dern själv och har haft den sedan dess. Nu ville hon ha en ny. Den skulle vara rutig i blått och grått med lite svart och gärna lite vinrött och det viktigaste - knorren upptill. Det blev mössan Casita.




Tro det eller ej men den är stickad efter precis samma beskrivning som hennes förra mössa men som du ser så blev det en helt annan modell. Annat garn och så det att jag stickat med två färger är förklaringen.
Så här ser den åtta år gamla mössan Alexandra ut.



Jag använder alla sorters garner när jag stickar ett plagg. De ska bara vara någorlunda lika tjocka. Fast det har hänt att jag tagit ut maskor och stickat med mindre stickor och tagit in maskor och stickat med grövre stickor i ett randigt plagg. Det viktigaste för mig är nyansen på färgen. Vissa garner är 40-50 år gamla, vissa nyinköpta, vissa har jag fått och andra har jag hittat på loppis, vissa är upprepade och återanvända, vissa har legat i solen och blivit blekta andra är hemfärgade. Därför kan jag nästan aldrig sticka ett exakt lika plagg och inte vill jag det heller. Och därför kan jag också bli överraskad när ett garn inte beter sig som det andra garnet och oftast blir det faktiskt bra utan att bli som jag tänkt.
Från och med måndag den 22 november och fram till och med söndag den 12 december ska jag stå i Nordstan i Göteborg och sälja mina stickade plagg. Välkommen att besöka mig.

lördag 25 september 2010

Bella är en utmaning

För några år sedan hade jag en beställning där jag fick rätt så mycket beige bomullsgarn över. Beige är inte min färg kan jag säga. Det var dessutom ett torrt och glanslöst garn som verkligen inte såg roligt ut.
Vad skulle jag göra? Jag, som sparar på alla garnstumpar över 10 cm, kan inte slänga iväg ett garn ens när det är dubbeltråkigt. Det fick bli en utmaning. Gör något fint och kul av detta garn!!



Efter lite tankemöda så blev det Bella. Eftersom garnet var så glanslöst så ville jag kombinera med något som var lite blankt. Det fick bli merceriserat bomullsgarn. För att ytterligare höja glansfaktorn så la jag till glaspärlor. Vad hade jag hemma - jo minsann pärlor och garn i grönt, blått, rött och orange. Bara en av färg räckte inte utan det blev till slut alla fyra fast jag inte tänkte det från början.
De fyra färgerna ficka kanta varsin bred volang. Volangerna stickades på en slät klänning med en rad glaspärlor i samma färg.

Så blev ett tråkigt, glanslöst garn en riktig fin klänning. Pannband, halsband, armband och vristsmycke räckte också garnet till men jag fick designa efter hur många pärlor som var kvar. 1 orange pärla blev över.




För övrigt har det regnat i stort sett hela dagen och jag har med stor iver fullföljt mitt stor- och finstädningsschema - fyra städschemabitar klara idag utan några stora överraskningar för mig. Men mina barnbarns leksakshylla känner de nog inte riktigt igen. En stor kasse till det nystädade förrådet och en liten till soporna har gjort underverk.
Jag har stickat på tröjan som min lilla gulliga man fortfarande väntar på. Den krångliga småmönstrade bilden på bakstycket är nu klar. Det jag annars har på gång är Malenas riktiga benvärmare och en beställningsmössa. Om jag kommer med på utställningen Tusen och en midvinterfest så ska jag fortsätta sticka mina sagosjalar.

onsdag 22 september 2010

Malena har lånat Antonias benvärmare

Bättre sent än aldrig? Jag vet inte om det stämmer, men jag vet med säkerhet att jag hur länge som helst har velat sticka en vit cape med helt framstycke och polokrage. Och nu i sommar har det blivit av. Nu i sommar har Malena växt fram. Hon är naturvit stickad i olika fält som är ihopstickade med kritvitt. Den enda dekoration är den glesa randen av gräddvita moucher mitt i det kritvita.




Visst är hon fin. Det tycker jag fast jag inte kan ha vitt eftersom jag då alltid får fläckar på mig bara jag rör mig från ett rum till ett annat. Jag är också så blek att det inte är riktigt snyggt på mig. Det blir därför en liten utmaning att sticka helt i vitt.

Den vanliga kringutrustningen som precis som vanligt består av mössa, halsvärmare, torgvantar och benvärmare ser idag ut så här. Det fick bli en lös polokrage. Det hade jag inte tänkt från början, men det känns nu mer praktiskt och det blev väldigt snyggt.


Malena har resårstickade över-knälånga benvärmare med en rad moucher längst ner. De är bara inte klara än. Och som mitt stickschema ser ut idag så står det skrivet när de kan bli klara. 33 cm är stickad på den första. Jag är också inne i min stora stor- och finstädning av alla skåp och skrymslen i huset. En uppgift som jag går in för med liv och lust någon timme varje dag. Det blir så fint, men det är många skrymslen. I morgon blir det tvättskåpet samtidigt som jag ska färga ett par beigevita jeans mörkröda. Jag hoppas också hinna med att färga gardiner gröna. I finstädning ingår att byta textilier och annat. Huset är ju nymålat och fint på utsidan.



Och så vill jag väldigt gärna börja beta av min sylista.

måndag 20 september 2010

Kråka eller skata - Pia eller Svea

Jag har som sagt haft barnbarnen i helgen. Vi vuxna gjorde stor grej av att vi skulle rösta. Men "det här var inge kul". Och så rätt hon hade - röstresultatet blev inge kul.

Däremot så har vi kollat in fåglar och lärt oss skillnad på skator och kråkor. Så här ser en kråka ut - så det så.



Det kom mig att tänka på Pia som står på min lista över vad som ska bloggas. Så här ser Pia ut.



Pia är en rapportmönstrad poncho med blomrankor på en grålila botten av handfärgat garn. Som vanligt så har förstås Pia en mössa, en halsvärmare och puls- och ben värmare och de ser ut så här.





Men ibland byter Pia namn och heter då Svea och då ser hennes mössa mm ut så här.





Så kan det blir när kreativiteten svämmar över och jag tycker att en idé är bättre än en annan. Nu spelar det inte så stor roll för Pia-Svea har flyttat till Tyskland och trivs bra där.

Nu har jag planer på att sticka en ny poncho eller kanske en kappa i något rapportmönster som inte alls är lika som Pia-Svea. Jag har väldigt svårt för att sticka fler än en av vad det än är.


lördag 18 september 2010

Det blir inte mycket stickat i helgen

Jag har nämligen en underbar helg med två av mina barbarn boende hos mig. Efter att ha ätit lunch och sett på ny film som min lilla gulliga man köpt åt dem, så var det dags för lite aktivitet. Prinsessfotboll som spelas i lång kjol, träskor och tofsar i håret. Släng dig i väggen Zlatan. Nästan varje bollinnehav blir dessutom mål!



Ett skönt bad efter matchen. Ja, hur skönt det nu blir att sitta ihopkrupen i gamla babybaljan vet jag inte men det var inga klagomål i alla fall. Byte av kläder. Den vackra blommiga långa klänningen som av misstag följde med efter ett besök hos gammelmoster har nu tagits över av S medan T har mormors vita väst med spetsar och stråveck. Lyckan är dessutom ett guldband i håret. Nu ska det dansas till orientalisk musik.









När de underbara somnat är mormor alldeles för trött för att sticka. Orkar bara slötitta på TV.
I morgon ska vi rösta.


fredag 17 september 2010

Blir Alexandras senaste den sista?

Det var en gång för rätt länge sen som jag fick idén till Alexandra och som jag också stickade bussarongen Alexandra. Hon finns på bild längre ner. Alla tycker hon är jättefin men hon är jäkligt svårsåld måste jag säga. Men jag säljer hennes tillbehör. Så inför utställningen i Ystad har jag fått ge Alexandra en ny uppsättning igen detta är nummer tre.




Det vill säga - de häftiga benvärmarna är de samma men allt de andra är nytt. Till och med torgvantarna fast de är lika som i set nummer två.

Detta är originalet. Så här såg Alexandra ut från början och så här var det tänkt.




När ettan tagit slut så ville jag göra något helt annorlunda och då blev det så här med en galen mössa och lugna snälla vantar.




Jag gillar Alexandra så hon får hänga med ett tag till och behövs det så blir det ett fjärde kit.


För övrigt har jag städat hela förmiddagen och ägnat eftermiddagen åt min aldrig sinande dokumentation. Sommarens stickskörd ska in i InDesign med bilder, text, beskrivningar, mönster, skisser och färgprov. Och nu i kväll har jag samtidigt som jag lyssnade på TV-debatten, stickat några varv på tröjan min lilla gulliga man har väntat på i tre år.




torsdag 16 september 2010

Prickig poncho, barnbarn och tandläkare

I går hade jag lovat vara barnbarnvakt. Redan klockan 8 skulle jag vara på plats för att leka och spela spel med halsflussjuk men penicillinpigg fyraåring. Vi hade en jätte fin dag för fyraåringen och jag har sedan ute och köpte choklad, åkte spårvagn, plingade så att spårvagnen stannade, träffade kusin som skulle ut och resa, lekte på en för fyraåringen ny lekplats, åt en sen lunch på mammans kusins nya restaurang - tillsammans med mamman.

På kvällen skulle mamman och pappan bort så då barbarnvaktade jag fyraåringen och hennes friska syster. Jättesnällt gick de och lade sig i rätt tid. De kan nämligen klockan. Medan trött mormor slötittade på TV och kollade upp sin todo-lista somnade barnen.

När mamman kom hem och tittade till sina sovande fyraåringar hittade hon stora hårtofsar vid sängarna. Innan de så sött somnade hade klippt sig i håret. Nästa måndag ska jag vara barnbarnvakt igen!!

Det kanske är bäst att jag ägnar mig påt det jag kan. Jag kan sticka. I påskas när jag satt på designmarknad i Nordstan och pratade min systerdotter så fick jag denna fantastiska idé. Jag ska sticka en prickig poncho. Och så blev det Tindra i brunt garn som inte räckte till hela ponchon utan jag fick hitta på att göra ett ok i beige med mindre prickar. Väldigt lyckat tycker jag själv som har svårt för både brunt och beige och därför måste utmana mig med just det. Prickar i 27 olika färger gjorde det möjligt.



Jag hade också turen att hitta ett mjukt brunt garn i nästan samma nyans så att Tindra kunde få ett kit bestående av basker, krage, torgvantar och vristsmycke.



Tindra är med på utställningen i Ystad.




Idag kom jag på att jag glömt barnbarnets namnsdag.
Och så har min tandläkare påbörjat ett stort arbete som innefattar tre av mina tänder.

måndag 13 september 2010

Färgstarka årstider

Vernissagen är avklarad. Jag har åkt tåg fram och tillbaka till Ystad med alla mina pryttlar och helt utan missöden och bara ett byte. Jag är lite knäpp men jag tycker att det är så himla kul att åka kollektivt till mina utställningar och kånka på diverse oformliga bagage. Jag tycker det är kul att fästa trådar också så det finns säkert någon lista som jag kan hamna på.




Jag är nöjd med hur utställningen är presenterad. Jag visste att det var en liten lokal och jag har aldrig tidigare trängt ihop mina fågelskrämmor så här. Det blev något nytt och det är alltid kul. Här ovan är det vinter och där hänger Blenda, Bojan och Malena.

Här under har det blivit vår och det visar väldigt tydligt Ursula, Hedda och Älva. Hedda är så lycklig för hon har fått nya puls- och benvärmare.



Förtroendet att visa upp den härliga sommaren får Barbara och Gladys som du ser tillsammans. Till sommaren hör också Alma med hon hänger lite för sig själv och är inte med på bild.




Höst-väggen var den knepigaste att hänga för den bestod av tre fönster. Då fick det bli så här. Alldeles nya Tindra med sina härliga prickar och gamla kära Alexandra med sina fina blommor hänger snällt under fönstren med sin mössa, hals- puls- och benvärmare på en smala väggbiten mellan fönstren.



Den sista september ska jag åka ner igen med tomma väskor på vägen dit och hämta hem mina flickor. Innan dess ska jag faktiskt unna mig lyxen att stor- och finstäda. Alla skåp och lådor ska gås igenom. Jag har redan börjat och det är inte klokt vad mycket jag hittar som jag har glömt att jag har. Och vad mycket jag kan slänga!! Jag stickar bara lite på kvällen och i morgon ska jag börja sy, något som jag just nu längtar efter.

onsdag 8 september 2010

Ursula blir komplett.

Jag har redan berätta om Ursula som nu är glad att hon fått hela sitt kit bestående av mössa, halsvärmare, torgvantar och vristvärmare.
Det är delresultatet av veckans evinnerliga fästa trådar och montera.


I morgon ska vi packa och tidigt på fredag morgon ska vi åka tåg Ursula, hennes 11 kompisar och jag. På lördag är det vernissage och alla är välkomna.

tisdag 7 september 2010

Lite less på att sticka

... är jag just nu. Antagligen beror det på att jag har utnyttjat varje möjlig stund därför att så mycket tid har gått bort i sommar och det har blivit stressigt att hinna det som skulle hinnas med. Jag har, när min lilla gulliga man reparerat huset, till och med suttit på stegen, så att inte den och han skulle ramla ner, och stickat för det vilda med alla mina färger.

Förutom att vi reparerat både invändigt och utvändigt så har jag gjort flera oroliga resor till Värmland eftersom min pappa varit sjuk. Han är nu bättre och blir allt bättre.

Jag har också tillbringat mycket tid med mina underbara barnbarn. Och när vädret tillåtit så har vi badat i "mormors sjö" med blått vatten med en brygga långt ut, sandstrand och gräsmatta med blommor. Så här har vi haft det.


Skönt att tänka tillbaka på och se fram emot.

söndag 5 september 2010

Välkommen till Ystad

Om mindre än en vecka har jag vernissage i Ystad. Har du vägarna förbi så titta in. Jag har nu i kväll stickat nästan klart det sista som måste stickas, det är bara tummarna kvar men då tog sticklusten tog slut.

I morgon måste jag fästa trådar, montera ,pressa och fotografera. Om jag hinner och orkar vill jag också sticka ytterligare en mössa för just nu får nya capen Malena nöja sig med gamla mössan Antonia.Vi får se hur det går. Det är ju bara jag som vet.


Det ska i alla fall bli himla kul med utställningen. Men sen ska det bli skönt att ta en liten stickpaus. Nästa tillfälle som jag ska visa upp mig är inte förrän i slutet av november. Jag ska bara fixa en liten bestälning och äntligen sticka klar en tröja till min lilla gulliga man som han väntat på i tre år. Och så ska jag sy lite kläder till mig själv, för det är något jag just nu verkligen längtar efter. Dessutom är jag i stor behov av något nytt.

lördag 4 september 2010

Appropå koftor...

.... så har jag nu stickat klar min allra senaste kofta - Ursula, som nästan är en kappa. Den har inte hunnit in i kollektionsbladet ännu. Först ska den till Ystad och representera våren. Den 11 september har jag vernissage hos Konsthantverkarna i Ystad på temat Färgstarka Årstider. Ursula ska innan dess kompletteras med mössa, halsvärmare, torgvantar och benvärmare.



Ytterligare två helt nya skapelser, som jag stickat mellan varven denna röriga sommar, kommer jag att visa och som kompletterar det jag redan har - Tindra för hösten och Malena för vintern. Jag hoppas så att det blir en fin utställning. Det är alltid lite nervöst så här en vecka innan.
Jag har precis beställt mina biljetter och ser så fram emot att komma till Ystad. Mer om detta kommer förstås.

Jag vill också passa på att visa en beställd kappa som varit klar ett bra tag nu och som snart ska levereras.

tisdag 31 augusti 2010

Nu börjar hösten

Sommaren har varit lite si och så och som vanligt inte alls som planerat. Det tråkiga har varit att min pappa varit sjuk. Det roliga har varit alla de dagar jag har varit med mina barnbarn. Det härliga har varit alla simturer. Dessutom har min lilla gulliga man reparerat och målat huset medan jag jag suttit på stegen (som stegstopp) och stickat inför kommande utställningar.

Nu när den härliga hösten ska ta sin början vill jag visa alla mina fina användbara koftor. Det är bilder och skisser på alla idéer jag haft genom åren. Det är ca 90 koftor i olika variationer.


Nästa vecka åker jag till Ystad för att hänga min utställning hos Konsthantverkarna. Det ska bli kul. Jag har aldrig varit där.

onsdag 16 juni 2010

Pippilotta är klar

För någon månad sedan fick jag en beställning på en klänning som skulle vara klar i mitten av juni. Och så blev det också. Beställaren ville ha en klänning som var lite lik Anneli men med Pippi-stuk eftersom hon kände sig som Pippi Långstrump. Detta var den skiss som blev förlagan till klänningen.


Och detta är den färdiga klänningen fotograferad på min fortfarande enarmade docka.



I sanningens namn måste jag erkänna att den saknade armen egentligen inte hör till dockan men att den går att lirka dit så att det ser någorlunda ut. Dockan med dess olika armar är en present från en kollega som hittade delarna i en container. Jag är väldigt glad att jag har den.

fredag 11 juni 2010

Är Alida lyckad eller misslyckad?

Det kan man ju fråga sig. Alida skulle ha blivit nummer ett i kollektionen klänning med ärm. Men som alla ser så blev det ju inte så. Inte ens dockan har alla sina armar men det beror på att en arm är utlånad på obestämd tid.





Det är inte helt ovanligt att jag som så många andra köper garn när tillfälle ges. Oftast vet jag inte då vad det ska bli utan det hamnar i lagret. När jag köpte detta bomullsgarn i lila och blått så hade jag en svag aning om att det skulle bli en klänning eller nåt.

När jag nu skulle börja sticka ärmar med ärm så hade jag tre idéer Alida, Bojan och Cindy. Efter bara första volangen förstod jag att garnet inte skulle räcka. Det var fruktansvärt odrygt.

Så det blev till att tänka om. I min omfattningsrika planering ingår också att sticka ett gäng linnen i olika längder. Planeringsfreak är jag men också väldigt flexibel.

Då blev Alida istället ett långt linne och hon är väl inte så tokig - eller?

onsdag 9 juni 2010

Bojan är på väg till Skåne

Tillsammans med ett gäng andra klänningar ska Bojan visa upp sig på utställning M2:a i Marsvinsholm.


Jag har så många gånger fått frågan om jag har någon klänning med ärm. Vi som har lite eller mycket gäddhäng vill gärna ha en ärm när vi ska känna oss snygga, inte sant? Svårigheten har varit tycker jag att få en modell som liksom de ärmlösa kan passa olika storleker. Jag stickar gärna kläder med ärmar på beställning efter mått. Men de plagg som ska på utställning ska gärna kunna passa i alla fall 2-3 olika storlekar.




I alla fall så har jag nu modellen Bojan med volanger i olika nyanser av blått på kjolen och ett enfärgat liv med raglanskuren kort lite vid ärm. Som vanligt har jag stickat ett helt kit till och just detta består av mössa, halsband, långa lösa ärmar och korta vristprydnader. Men det är bara halsbandet som får följa med till Skåne.



söndag 6 juni 2010

Det blev i alla fall en Selma i maj

Maj har varit en bedrövlig månad med sjukdomar, sjukhusvistelser och diverse krämpor och annat elände. Så himla skönt att juni har börjat så mycket bättre och att det blivit tid att sticka igen.
Min underbara syster, som blivit anfallen av kirskål och ramlat och slagit sig halvt fördärvad, hade önskat sig något att ha i halsen för sommaren. Hon har blivit så van att ha något i halsen, efter det att hon haft sin Tess hela vargavintern och en Laila-variant när det bara var kallt under vårvintern, att hon saknade något när det nu blev lite varmare. Det skulle vara något som gick till allt, något som var tunt och skönt och vackert.
Det fick bli en Selma stickad i cottolin och vävlin och i "alla" färger. Det vill sägfa alla färger som jag hade liggande i mitt vävgarnslager. Jag har stickat Selma på min 30-35 år gamla och mycket enkla stickmaskin som då och då får göra nytta - den var inte ens modern när den införskaffades. Men funkar gör den. Jag började med 2 m gult och ökade sen 1 m i ena sidan till 80 m och därefter minskning i samma sida till 2 m. Lätt som en plätt. Lång blev den och kan bäras på många olika sätt. Passar finfint till min systers nya Gudrun Sjödén-kappa.


Jag skall sticka en Selma till mig själv också men i röd-rosa-cerise. Men först måste jag klara av några beställningar som ska vara levererade i juni. En klänning till en ny kund som känner sig som Pippi Långstrump och vill att det ska synas och en fjärde kappa till en gammal stamkund. Samtidigt stickar jag inför utställning i Ystad till hösten. Just nu en spännande poncho i mörk brunt med stora prickar i många olika färger. Det mest spännande är att jag redan vet att det bruna garnet (inköpt i början av 80-talet) inte räcker så jag får hitta på något. En utmaning i juni!

fredag 4 juni 2010

Flower Power i Örebro

Just precis nu så deltar jag i utställningen KHVC goes flower power på Galleri KHVC i Örebro.




Jag visar mössor som heter Maj och baskrar som heter Nelly. Alla i bomull i olika färger men med en stickad blomma i matchande färger.





Jag har också med pannbanden Alberta och Beda och en hel drös med armband Blomma.