lördag 25 september 2010

Bella är en utmaning

För några år sedan hade jag en beställning där jag fick rätt så mycket beige bomullsgarn över. Beige är inte min färg kan jag säga. Det var dessutom ett torrt och glanslöst garn som verkligen inte såg roligt ut.
Vad skulle jag göra? Jag, som sparar på alla garnstumpar över 10 cm, kan inte slänga iväg ett garn ens när det är dubbeltråkigt. Det fick bli en utmaning. Gör något fint och kul av detta garn!!



Efter lite tankemöda så blev det Bella. Eftersom garnet var så glanslöst så ville jag kombinera med något som var lite blankt. Det fick bli merceriserat bomullsgarn. För att ytterligare höja glansfaktorn så la jag till glaspärlor. Vad hade jag hemma - jo minsann pärlor och garn i grönt, blått, rött och orange. Bara en av färg räckte inte utan det blev till slut alla fyra fast jag inte tänkte det från början.
De fyra färgerna ficka kanta varsin bred volang. Volangerna stickades på en slät klänning med en rad glaspärlor i samma färg.

Så blev ett tråkigt, glanslöst garn en riktig fin klänning. Pannband, halsband, armband och vristsmycke räckte också garnet till men jag fick designa efter hur många pärlor som var kvar. 1 orange pärla blev över.




För övrigt har det regnat i stort sett hela dagen och jag har med stor iver fullföljt mitt stor- och finstädningsschema - fyra städschemabitar klara idag utan några stora överraskningar för mig. Men mina barnbarns leksakshylla känner de nog inte riktigt igen. En stor kasse till det nystädade förrådet och en liten till soporna har gjort underverk.
Jag har stickat på tröjan som min lilla gulliga man fortfarande väntar på. Den krångliga småmönstrade bilden på bakstycket är nu klar. Det jag annars har på gång är Malenas riktiga benvärmare och en beställningsmössa. Om jag kommer med på utställningen Tusen och en midvinterfest så ska jag fortsätta sticka mina sagosjalar.

onsdag 22 september 2010

Malena har lånat Antonias benvärmare

Bättre sent än aldrig? Jag vet inte om det stämmer, men jag vet med säkerhet att jag hur länge som helst har velat sticka en vit cape med helt framstycke och polokrage. Och nu i sommar har det blivit av. Nu i sommar har Malena växt fram. Hon är naturvit stickad i olika fält som är ihopstickade med kritvitt. Den enda dekoration är den glesa randen av gräddvita moucher mitt i det kritvita.




Visst är hon fin. Det tycker jag fast jag inte kan ha vitt eftersom jag då alltid får fläckar på mig bara jag rör mig från ett rum till ett annat. Jag är också så blek att det inte är riktigt snyggt på mig. Det blir därför en liten utmaning att sticka helt i vitt.

Den vanliga kringutrustningen som precis som vanligt består av mössa, halsvärmare, torgvantar och benvärmare ser idag ut så här. Det fick bli en lös polokrage. Det hade jag inte tänkt från början, men det känns nu mer praktiskt och det blev väldigt snyggt.


Malena har resårstickade över-knälånga benvärmare med en rad moucher längst ner. De är bara inte klara än. Och som mitt stickschema ser ut idag så står det skrivet när de kan bli klara. 33 cm är stickad på den första. Jag är också inne i min stora stor- och finstädning av alla skåp och skrymslen i huset. En uppgift som jag går in för med liv och lust någon timme varje dag. Det blir så fint, men det är många skrymslen. I morgon blir det tvättskåpet samtidigt som jag ska färga ett par beigevita jeans mörkröda. Jag hoppas också hinna med att färga gardiner gröna. I finstädning ingår att byta textilier och annat. Huset är ju nymålat och fint på utsidan.



Och så vill jag väldigt gärna börja beta av min sylista.

måndag 20 september 2010

Kråka eller skata - Pia eller Svea

Jag har som sagt haft barnbarnen i helgen. Vi vuxna gjorde stor grej av att vi skulle rösta. Men "det här var inge kul". Och så rätt hon hade - röstresultatet blev inge kul.

Däremot så har vi kollat in fåglar och lärt oss skillnad på skator och kråkor. Så här ser en kråka ut - så det så.



Det kom mig att tänka på Pia som står på min lista över vad som ska bloggas. Så här ser Pia ut.



Pia är en rapportmönstrad poncho med blomrankor på en grålila botten av handfärgat garn. Som vanligt så har förstås Pia en mössa, en halsvärmare och puls- och ben värmare och de ser ut så här.





Men ibland byter Pia namn och heter då Svea och då ser hennes mössa mm ut så här.





Så kan det blir när kreativiteten svämmar över och jag tycker att en idé är bättre än en annan. Nu spelar det inte så stor roll för Pia-Svea har flyttat till Tyskland och trivs bra där.

Nu har jag planer på att sticka en ny poncho eller kanske en kappa i något rapportmönster som inte alls är lika som Pia-Svea. Jag har väldigt svårt för att sticka fler än en av vad det än är.


lördag 18 september 2010

Det blir inte mycket stickat i helgen

Jag har nämligen en underbar helg med två av mina barbarn boende hos mig. Efter att ha ätit lunch och sett på ny film som min lilla gulliga man köpt åt dem, så var det dags för lite aktivitet. Prinsessfotboll som spelas i lång kjol, träskor och tofsar i håret. Släng dig i väggen Zlatan. Nästan varje bollinnehav blir dessutom mål!



Ett skönt bad efter matchen. Ja, hur skönt det nu blir att sitta ihopkrupen i gamla babybaljan vet jag inte men det var inga klagomål i alla fall. Byte av kläder. Den vackra blommiga långa klänningen som av misstag följde med efter ett besök hos gammelmoster har nu tagits över av S medan T har mormors vita väst med spetsar och stråveck. Lyckan är dessutom ett guldband i håret. Nu ska det dansas till orientalisk musik.









När de underbara somnat är mormor alldeles för trött för att sticka. Orkar bara slötitta på TV.
I morgon ska vi rösta.


fredag 17 september 2010

Blir Alexandras senaste den sista?

Det var en gång för rätt länge sen som jag fick idén till Alexandra och som jag också stickade bussarongen Alexandra. Hon finns på bild längre ner. Alla tycker hon är jättefin men hon är jäkligt svårsåld måste jag säga. Men jag säljer hennes tillbehör. Så inför utställningen i Ystad har jag fått ge Alexandra en ny uppsättning igen detta är nummer tre.




Det vill säga - de häftiga benvärmarna är de samma men allt de andra är nytt. Till och med torgvantarna fast de är lika som i set nummer två.

Detta är originalet. Så här såg Alexandra ut från början och så här var det tänkt.




När ettan tagit slut så ville jag göra något helt annorlunda och då blev det så här med en galen mössa och lugna snälla vantar.




Jag gillar Alexandra så hon får hänga med ett tag till och behövs det så blir det ett fjärde kit.


För övrigt har jag städat hela förmiddagen och ägnat eftermiddagen åt min aldrig sinande dokumentation. Sommarens stickskörd ska in i InDesign med bilder, text, beskrivningar, mönster, skisser och färgprov. Och nu i kväll har jag samtidigt som jag lyssnade på TV-debatten, stickat några varv på tröjan min lilla gulliga man har väntat på i tre år.




torsdag 16 september 2010

Prickig poncho, barnbarn och tandläkare

I går hade jag lovat vara barnbarnvakt. Redan klockan 8 skulle jag vara på plats för att leka och spela spel med halsflussjuk men penicillinpigg fyraåring. Vi hade en jätte fin dag för fyraåringen och jag har sedan ute och köpte choklad, åkte spårvagn, plingade så att spårvagnen stannade, träffade kusin som skulle ut och resa, lekte på en för fyraåringen ny lekplats, åt en sen lunch på mammans kusins nya restaurang - tillsammans med mamman.

På kvällen skulle mamman och pappan bort så då barbarnvaktade jag fyraåringen och hennes friska syster. Jättesnällt gick de och lade sig i rätt tid. De kan nämligen klockan. Medan trött mormor slötittade på TV och kollade upp sin todo-lista somnade barnen.

När mamman kom hem och tittade till sina sovande fyraåringar hittade hon stora hårtofsar vid sängarna. Innan de så sött somnade hade klippt sig i håret. Nästa måndag ska jag vara barnbarnvakt igen!!

Det kanske är bäst att jag ägnar mig påt det jag kan. Jag kan sticka. I påskas när jag satt på designmarknad i Nordstan och pratade min systerdotter så fick jag denna fantastiska idé. Jag ska sticka en prickig poncho. Och så blev det Tindra i brunt garn som inte räckte till hela ponchon utan jag fick hitta på att göra ett ok i beige med mindre prickar. Väldigt lyckat tycker jag själv som har svårt för både brunt och beige och därför måste utmana mig med just det. Prickar i 27 olika färger gjorde det möjligt.



Jag hade också turen att hitta ett mjukt brunt garn i nästan samma nyans så att Tindra kunde få ett kit bestående av basker, krage, torgvantar och vristsmycke.



Tindra är med på utställningen i Ystad.




Idag kom jag på att jag glömt barnbarnets namnsdag.
Och så har min tandläkare påbörjat ett stort arbete som innefattar tre av mina tänder.

måndag 13 september 2010

Färgstarka årstider

Vernissagen är avklarad. Jag har åkt tåg fram och tillbaka till Ystad med alla mina pryttlar och helt utan missöden och bara ett byte. Jag är lite knäpp men jag tycker att det är så himla kul att åka kollektivt till mina utställningar och kånka på diverse oformliga bagage. Jag tycker det är kul att fästa trådar också så det finns säkert någon lista som jag kan hamna på.




Jag är nöjd med hur utställningen är presenterad. Jag visste att det var en liten lokal och jag har aldrig tidigare trängt ihop mina fågelskrämmor så här. Det blev något nytt och det är alltid kul. Här ovan är det vinter och där hänger Blenda, Bojan och Malena.

Här under har det blivit vår och det visar väldigt tydligt Ursula, Hedda och Älva. Hedda är så lycklig för hon har fått nya puls- och benvärmare.



Förtroendet att visa upp den härliga sommaren får Barbara och Gladys som du ser tillsammans. Till sommaren hör också Alma med hon hänger lite för sig själv och är inte med på bild.




Höst-väggen var den knepigaste att hänga för den bestod av tre fönster. Då fick det bli så här. Alldeles nya Tindra med sina härliga prickar och gamla kära Alexandra med sina fina blommor hänger snällt under fönstren med sin mössa, hals- puls- och benvärmare på en smala väggbiten mellan fönstren.



Den sista september ska jag åka ner igen med tomma väskor på vägen dit och hämta hem mina flickor. Innan dess ska jag faktiskt unna mig lyxen att stor- och finstäda. Alla skåp och lådor ska gås igenom. Jag har redan börjat och det är inte klokt vad mycket jag hittar som jag har glömt att jag har. Och vad mycket jag kan slänga!! Jag stickar bara lite på kvällen och i morgon ska jag börja sy, något som jag just nu längtar efter.

onsdag 8 september 2010

Ursula blir komplett.

Jag har redan berätta om Ursula som nu är glad att hon fått hela sitt kit bestående av mössa, halsvärmare, torgvantar och vristvärmare.
Det är delresultatet av veckans evinnerliga fästa trådar och montera.


I morgon ska vi packa och tidigt på fredag morgon ska vi åka tåg Ursula, hennes 11 kompisar och jag. På lördag är det vernissage och alla är välkomna.

tisdag 7 september 2010

Lite less på att sticka

... är jag just nu. Antagligen beror det på att jag har utnyttjat varje möjlig stund därför att så mycket tid har gått bort i sommar och det har blivit stressigt att hinna det som skulle hinnas med. Jag har, när min lilla gulliga man reparerat huset, till och med suttit på stegen, så att inte den och han skulle ramla ner, och stickat för det vilda med alla mina färger.

Förutom att vi reparerat både invändigt och utvändigt så har jag gjort flera oroliga resor till Värmland eftersom min pappa varit sjuk. Han är nu bättre och blir allt bättre.

Jag har också tillbringat mycket tid med mina underbara barnbarn. Och när vädret tillåtit så har vi badat i "mormors sjö" med blått vatten med en brygga långt ut, sandstrand och gräsmatta med blommor. Så här har vi haft det.


Skönt att tänka tillbaka på och se fram emot.

söndag 5 september 2010

Välkommen till Ystad

Om mindre än en vecka har jag vernissage i Ystad. Har du vägarna förbi så titta in. Jag har nu i kväll stickat nästan klart det sista som måste stickas, det är bara tummarna kvar men då tog sticklusten tog slut.

I morgon måste jag fästa trådar, montera ,pressa och fotografera. Om jag hinner och orkar vill jag också sticka ytterligare en mössa för just nu får nya capen Malena nöja sig med gamla mössan Antonia.Vi får se hur det går. Det är ju bara jag som vet.


Det ska i alla fall bli himla kul med utställningen. Men sen ska det bli skönt att ta en liten stickpaus. Nästa tillfälle som jag ska visa upp mig är inte förrän i slutet av november. Jag ska bara fixa en liten bestälning och äntligen sticka klar en tröja till min lilla gulliga man som han väntat på i tre år. Och så ska jag sy lite kläder till mig själv, för det är något jag just nu verkligen längtar efter. Dessutom är jag i stor behov av något nytt.

lördag 4 september 2010

Appropå koftor...

.... så har jag nu stickat klar min allra senaste kofta - Ursula, som nästan är en kappa. Den har inte hunnit in i kollektionsbladet ännu. Först ska den till Ystad och representera våren. Den 11 september har jag vernissage hos Konsthantverkarna i Ystad på temat Färgstarka Årstider. Ursula ska innan dess kompletteras med mössa, halsvärmare, torgvantar och benvärmare.



Ytterligare två helt nya skapelser, som jag stickat mellan varven denna röriga sommar, kommer jag att visa och som kompletterar det jag redan har - Tindra för hösten och Malena för vintern. Jag hoppas så att det blir en fin utställning. Det är alltid lite nervöst så här en vecka innan.
Jag har precis beställt mina biljetter och ser så fram emot att komma till Ystad. Mer om detta kommer förstås.

Jag vill också passa på att visa en beställd kappa som varit klar ett bra tag nu och som snart ska levereras.