STICKAT I NORDSTAN

Tre dagar kvar i Nordstan för denna gång. I dag torsdag har jag fått större plats och så här kommer det att se ut de dagar som är kvar. Alla mina nya huvuden får nu vara med. Natalie från Hisingen i den gröna capen har jag lånat.

De första dagarna denna vecka hade jag "bara" en vägg och då såg det ur så här. Så ihopträngt utan "luft" brukar jag inte visa upp mina saker, men det ser rätt så kul ut tycker jag - som ett lapptäcke.

Nu ska jag snart fira jul. Ska bara försöka hinna sy lite. Efter alla helger är det dags att ta tag i Gråa Greta som ska till Karlstad i februari.

Låg ambitionsnivå

Att baka pepparkakor med sin barnbarn en gång om året kan man nog inte tycka är en så förfärligt hög ambitionsnivå. Det är ju dessutom väldigt kul. Så här såg det ut i fredags.

Fina barn och fina pepparkakor.

Och så här såg det ut när ambitionsnivån sattes 2008.

Och det är allt. Hur kunde det bli så?

Som spratteldockor

Just så här - som spratteldockor - vill jag visa upp och layouta mina "värmare" huvud-hals-puls-ben uppklykade på sammetsband, med maskeradmask och gärna med skor. Jag har gjort så i flera år och gillar skarpt presentationen trots att jag får stå ut med att många tror att halsvärmarna är små kjolar.

Ovan visar jag Alexandra 3, Ursula, Vega, Ullamaja och Celia

Nedan visar jag Abby Rutig, Elvira 3, Tara, Karolina 2 och Abby Randig.

Om någon undrar över numret bakom några av modellerna så beror det på att det är andra eller tredje versionen.

Nästa vecka som heter vecka 50 ska jag stå i Nordstan igen. De två veckorna mellan mina tider där har jag tillbringat genom att vara förkyld - riktigt förkyld med feber och så. Och det vill jag bara meddela att det är inte roligt. Dessutom är det så att 11 heldagar på raken i Nordstan följt av en vecka i sägen märks väldigt tydligt på konditionen. Just nu är det flås som hörs om man säger så. Blir väl inte så mycket bättre av en vecka i Nordstan följt av jul i Värmland. Fast väl där hoppas jag på långpromenader i soligt och snöigt -3 gradigt väder. Först ska jag klara av tågresan som då och då kan vara ett äventyr.

Jag kommer att lägga ut en bild på Nordstan. Tyckte faktiskt att mina stickade alster från förra året skymtade förbi i tv-programmet i går - väldigt hastigt och i övre vänstra hörnet.

Nu är Bea ett minne blott

Denna vecka som heter vecka 47 och en kommande vecka som kallas vecka 50 sitter jag på Nordstan Torg och stickar. Och visar mina stickade kretioner på julmarknaden Hantverk och Design. Denna vecka ser min bod och vägg ut så här.

Eftersom det, trots mycket folk i farten, inte är kunder hela tiden så måste jag ju göra nåt. Stick till exempel. Jag har stickat tre stycken mössor i modell Celina. Celina är min nyaste - en oregelbundet randig mössa i ordinär modell stickad i mohairgarn från 1980-talet.

Celinorna ser ut som de gör med den färgsättning de har och de ränder det har blivit beroende på att de är stickade av upprepade stackars Bea. Bea i sin tur var tjocka benvärmare i dubbelt mohairgarn som bars till träskostövlar i början av 80-talet. Jag har repat upp och delat garnet så att det är enkelt och stickat så långt som respektive färg räckte. Jag började med Celina i mitten och fortsatte med Celina till vänster och avslutade med Celina till höger. Ca 2,5 m garn är kvar så jag vill påstå att jag utnyttjat till fullo.

Så här såg salig Bea ut i sin prakts dagar.

Seven - eleven

I två veckor nu har jag med en dåres envetenhet stickat för det vilda. Klockan sju på morgonen har jag suttit i min stickstol och påbörjat dagens stickbeting. Klockan 23 har jag fortfarande suttit i samma stol och i stort sett avslutat betinget. Men idag kunde jag i alla fall packa ner resultat av mitt flit - Huldra och Amanita som ska till Uddevalla i morgon. Tyvärr kan jag inte själv åka till Uddevalla för jag ska starta julen på Nordstan i Göteborg och då kommer jag att se ut så här:

... fast lite rundare och förhoppningsvis med huvudet i behåll. Tyget var en stuv som blev en bonus när jag handlade garn hos Normi tidigt i våras (före mitt garnstopp). Jumpern i samma färger som jag bara råkade ha hemma är i modell Penelope.

Hur kommer nu Huldra och Amanita till Uddevalla för att vara med på utställningen Midvinterfest i Skogen? Jo, min underbara dotter åker dit och lämnar dem på rätt ställe. Inte för att det är så stor uppoffring för henne för hon skulle i alla fall till Uddevalla, men det var en stor hjälp för mig - i alla fall.

Tema skogen var det och därför har jag nu stickat dessa två helt nya kreationer på rekordtid. Huldra inspirerad av skogsrået i värmlandsskogarna och Amanita är en flugsvamp som ju finns lite överallt.
Det kommer bilder så småningom på dessa skapelser.

Hälsa gärna på mig i Nordstan. Jag står där 17-27 november och 12-18 december.

Vernissage på lördag

Alla är så välkomna till min utställning på Galleri Gyllene Hinden i Hindås nu på lördag. Utställningen håller på till den 24 november så det går förstås att komma när som helst under den tiden.

Då den 24 november står jag i Nordstan på Julmarknad hela dagen och ska på något underligt vis ordna så att jag både hämtar i Hindås och lämnar till Midvinterfest i Skogen på Bohusläns museum i Uddevalla. Hur det ska gå till vet jag inte i dag. Jag har fullt upp med att sticka och montera det sista till Randigt. (Och röja upp efter min månadslånga gräsänkeperiod som slutar på lördag. Jag har garn och damm precis överallt)

Billig eller dyr halsduk

"kan inte du sticka en halsduk till mig i flera färger?" sa mina barns kusin till sin favoritmoster. Han har visserligen bara en, men ändå. En stor färgglad rund halsduk som man också kan ha på huvudet ville han ha. Här är resultatet.

Det blev efter mina strikta regler en halsduk av de garner jag har som passar i kvalitet. 20 olika färger. Hela halsduken väger ca 400 gram, den är 45 cm bred och ca 180 cm lång ihopstickad till en ring. Med restgarner blir det en billig halsduk men om man ska köpa 20 färger och använda ca 20 gram av varje färg så blir det förstås en dyr halsduk. Så här gjorde jag:

En storlek ca 45x180 cm

Material: restgarner i ull, blandgarn eller akryl i kvalitet 60-80 m per 50 gram

eller blanda två tunnare garner.

Jag har från mitt garnlager hämtat följande gamla och nya garnkvaliteter: Kattens Sofia, Akrylda, Wernyl, Marks&Kattens Kosmos, Lina, Ryagarn, Pritty Shetlandstype, Sjuntorps Ullgarn, Octanoja Textil Budget B100 Ull.

Garnåtgång: 400 gr

Sticksätt: Rätstickning

Färger: 20 regnbågsfärger

Stickor 10 samt en hjälpsticka 7

Lägg upp 45 m och sticka rätstickning i ränder om ca 9 cm. Beroende på garn blir det 15-17 eller 19 v. Sticka ojämnt antal v för att skarven ska komma på olika sidor. Sticka 20 ränder eller ca 180 cm.

Plocka med en extra sticka upp m från uppläggningsvavet, vik halsduken dubbel och sticka ihop med stickor 10 en m från halsduken med en m från uppläggningsvarvet och maska av samtidigt .

Fäst alla trådar.

design: textilkonstnär katrin bawah

Gaia passar både sommar och vinter

Det verkar kanske inte så smart att visa en solklänning så här i slutet av oktober, men Gaia har varit ute på turne så jag har inte haft henne hemma förrän nu. Och vem vet. Hon kanske ger sig ut på en semestertur till varmare bredgrader när som helst.

Om hon däremotstannar hemma så har jag tänkt att hon kan styla sig med en långärmad jumper under och förstås snygga färgade strumpor och då blir hon fin och presentabel hela vintern.

Gaia är stickad på min gamla stickmaskin. Modellen är en rak vid kjol som "rynkas" mot ett åtsittande liv. För att kunna göra det så måste jag plocka av alla maskorna från maskinen och sticka ihop dem för hand. Livet börjar med en dubbelvikt udd som jag också stickar för hand men när jag stickat ihop kjol och liv så trär jag upp maskorna igen på maskinen och stickar resten. Uddkanten runt hals och ärmhål stickar jag för hand. Det vita garnet har jag fått av en granne som hade en kompis som börjat virka ett sängöverkast någon gång i tiden då man gjorde det. 60-talet eller så. Personen tröttnade ganska fort och det tunna garnet blev liggande. Det är inte roligt att sticka med kan jag säga men med maskin gick det bra. Färgen är från mitt aldrig sinande garnlager.

Stickade sjalar i lin med beskrivning

Jag fortsätter att efter bästa förmåga tära på mitt garnlager. I 10 år runt 1980 var jag vävlärare och samlade på mig en del vävgarner. Bland annat ett härlig 2-trådigt lingarn som heter Vävlin och som finns än idag. Av detta har jag stickat några tunna härliga sjalar på allra enklaste vis.

Jag har garn i fler färger men till slut så tröttnar man. I alla fall jag som har så svårt att sticka flera lika.

SJAL i LIN

En storlek

Material: Vävlin, något annat lingarn eller tunt bomullsgarn

Garnåtgång: 140 gram
Mönster: virkad kant i matchande färg
Sticksätt: Slätstickning
Stickor 2 eller 2½  beroende på garn
Virknål 2 mm size 14
Lägg upp 4 m och sticka 4 v. Sticka slätstickning enfärgat eller randigt. Öka 1 m i ena sidan vartanat v till 140 m. Sticka 10 v. Minska 1 m i samma sida vartannat v till 4 m återstår. Sticka 4 v. Maska av.
Det går förstås bra att sticka på stickmaskin också.
Montering:

Virka 1 v smygmaskor med 2 luftmaska emellan med nedtag i varje v längs öknings/minskningssidan. Virka eventuellt på samma sätt även på den raka sidan. Fäst alla trådar och pressa sjalen.

design: textilkonstnär katrin bawah

Harriette har varit min räddning i tidig höst.

Jag har tidigare skrivit att jag ville sticka en baskermössa med tofs. Och det har jag nu också gjort - alldeles till mig själv. Jag vill inte så gärna vara med på bild men mitt nya nu vitmålade huvud gillar det. Baskern är enfärgad i turkos men i två olika kvaliteter - ett tunnare till resåren och ett grövre i kullen. Jag gör rätt ofta så. Resåren sitter bra och kullen går snabbare att sticka. Lite lat kan man väl få vara.

För att inte latheten ska få alltför stort fäste så har jag kompletterat mössa med trekants-sjal, pulsvärmare och vristsmycken.

Att det blev en turkos outfit beror på att jag hade en flera år gammal nästan oanvänd långrock som jag sytt av ett tunt vindtätt tyg fyndat på Skroten i Kinna för ännu längre sen. Jag kortade av rocken, gjorde en dragsko nertill. En grön snodd och två mörkblå dragskoknappar råkade jag ha hemma och vips hade jag en väldigt användbar parkas. den lösa västen med huva som är fastsydd i axlarna fanns redan på rocken. Jag hade ingenting som passade bra till parkasen men jag hade en hel del uppnystat turkos garn från en långjumper.  Alltså inget nytt men en helt ny höstutstyrsel. Jag är väldigt nöjd.

Du ska inte bara sticka....

... du måste sy också påtalar barnbarn T. Vi har alldeles för lite kläder här. Och det är en sanning med modifikation efter som de har 8 kjolar och 4 klänningar, strumpbyxor, jumprar, t-shirts trosor och nattlinnen. Det räcker förstås inte när man måste byta flera gånger allt efter lekar och vem man är.

Sedan länge har jag lovat att sy Alice-förkläden - alltså sådana som Alice i Underlandet har. Och nu - äntligen - finns det. Tjejerna var hos mig i helgen och måste förstås genast vara Alice. Nu är det ju så här att om man är tvilling så kan det finnas två Alicear, eller hur.

Det var gammelmormors uttjänta gardiner som med brodyrkant och allt fick släppa till. Rynkad kjol mot en linning som knyts bak och ett liv som knyts i nacken. Enkelt! Det stor problemet var att Alice har en blå klänning och eftersom dessa underbara flickor är mitt i rosa-rosa perioden finns inga blå kläder att ta till - utom mormors gamla t-shirts. Det gick galant som synes.

Jag har förresten, apropå Alice stickat en trekants-sjal som heter Alice i Underlandet och som ingår i serien Sagosjalar. Jag har inte visat den tidigare. Ett blåmelerat garn som inte skulle räcka till hela sjalen  fick bli botten. Och likt en nyfiken flicka som måste prova allt kunde jag sedan se Hur blir det om jag gör en rand i denna färgen? och Hur blir det om jag tar detta garn i en rand?

Inlämning, avslutning och vernissage

Det har varit en hektisk vecka. Men det beror inte på att jag är rörig när jag anger ordningen i rubriken. Det verkar förstås lite knasigt men det beror på att det rör sig om två utställningar.

I torsdags var det inlämning på Konstrum 2011. Konstrum är en samlingsutställning av 24 lerumskonstnärer. Jag hade från början när jag blev inbjuden för mer än ett år sedan vilda tankar om att sticka skulpturer. Men som vanligt så räcker tiden inte till för alla mina idéer. Jag började för sent och kände stor press. Det blev inte bra - jag var inte nöjd. Så istället för att stressa fram något halvdant så dammade jag av tant Grön, tant Brun och tant Gredelin och gjorde en "installation" de tre kära gamla damerna. Jag har ju faktiskt vid flera tillfällen sålt stickade kombinationer som "konstverk som ska hänga på väggen" så nu gjorde jag en tavla som man kan klippa ut och använda delar av om man vill.

I går fredag tog utställningen Vita Vera i Lund slut. Så tidigt på morgonen åkte min man och jag i tät dimma till Lund och hämtade den utställningen. Efter att i alla hast plockat ner Vita Vera åkte vi hem i stålande solsken. Ett hastigt byte av kläder och iväg till vernissage av Konstrum klockan 17:00.

Till utställningen Konstrum 2011 hör två dagars ateljévisning, idag 1 oktober och i morgon 2 oktober. I min stökiga ateljé ryms bara en person i taget så jag gjorde min presentation på gården.

Jag visade både vävar och stickade kläder. Som tur var så var det fint väder - varmt och skönt.

Besökarna togs emot av det strävsamma paret Malena och Edvin.

Mitt nya fina huvud var för första gången med på visning.

Till höger om bordet sett från huset så hänger en rad vävar på slak lina. Fotot på dem ser inte klokt ut så jag väljer att inte visa det. Ska försök få till det bättre i morgon när ateljévisningen fortsätter.

Underbara Barbara

Barbara är en helt fantastisk poncho som har hängt med länge. Hon är stickad i bomull och lin i mosstickade remsor som hänger ihop lite då och då. Jag har skrivit om henne tidigare.

Som sagt Barbara har varit med ett tag och så här såg hennes allra första kit ut.

Så försvann ett par delar och jag kompletterade så att Barbara ett tag smyckade ut sig så här.

När hon var med på utställning nu senast så var bara kragen kvar av det ursprungliga och då blev det så här istället.

Nu är det så här att Barbara redan från början var i längsta laget, men med sträckt rygg och högklackade skor så såg det ändå bra ut. Nu har de mosstickade remsorna töjt sig lite mer och när jag får en dag över i mars nästa år så ska jag repa upp de nedersta remsorna, ta ut henne ur "produktion" och me myself möta våren som Barbara den underbara. "Ba ide"

Dags att börja med mössor!

Visst börjar det kännas som lite höst och visst kan det kännas kul att styla sig med en käck och färgstark mössa. Min modell Remi i bomull och lin är en bra variant både när det blåser ute och de dagar håret inte visar sitt snyggaste blankaste jag.

Jag är just nu i en period då jag botaniserar bland alla restgarner och blandar hej vilt. Alla mössorna är stickade med stickor 3 och med 2½. Beroende på garnet så blir de lite olika stora precis som alla huvuden. Visst kan man ha en drös på hatthyllan och välja efter dagshumöret.

 Och i morgon ska jag hämta mitt nya huvud införskaffat på loppis och hemfraktat från Malmö av en omtänksam och underbar dotter.

Penelope, Penelope och Penelope

I en av de böcker (Johan Theorin: Blodläge) som jag läst under min förkylning fanns en så rolig grej som jag inte kunde låta bli att kopiera. En liten flicka ska vakta familjens tre kor och som belöning får hon ge dem namn. Eftersom hon inte kan se skillnad på dem så kallar hon dem Rosa, Rosa och Rosa.

Lite skillnad är detförstås på mina Penlope-ar men precis samma grundbeskrivning är de stickade efter på min gamla snart uttjänta stickmaskin.  En härlig modell tycker jag - rak lite vid, straxnedanför magenlång med rund ringning och vid kort ärm. Kan varieras till oändlighet med färger och ränder.
Min allra första Penelope är en hel kombo med kjol, mössa, puls- och benvärmare.

Mina nästa två kommer att stickas för att passa speciella sydda plagg och de stickar jag bara till mig alldeles själv till min höstgarderob, (en är faktiskt klar och kommer snart i ett inlägg och den andra är till min gröna period).

Penelope kommer så småningom att få en lillasyster som är smalare och längre precis som min egen underbara lillasyster.

Vita Vera - stickat från topp till tå

Sen sist har jag hunnit 1. komma hem från mina äventyr i Lund (och Malmö), 2. badat med barnbarnen, 3. blivit förkyld och sängliggande i feber, 4. läst två böcker, 5. tillfrisknat så pass att jag gått upp och duschat och kammat tovorna ur håret.

Tanken med Vita Vera var att alla plagg skulle vara vita (någonstans) men med mycket färg eftersom det är mitt signum. Ponchon Tindra på har ju en vit botten på kantremsan. Penelope-jumprarna kanske man bär till vit kjol eller vita byxor. Jag vet att det är en nödlösning men det var kul att ha dem med.

Susanna i fönstret är inget att säga om och Abby Randig (som är en del i triologin Abby Rutig, Abby Randig och Abby Prickig) har breda blockränder i vitt. Tyvärr hann jag inte sticka lika många vitrandiga Pauline pulsvärmare som jag tänkt. I glasskåpet är det mycket vitt.

Malena är nog blad det vitaste jag gjort. Jag tycker att det är vackert men jag vet att jag själv inte klarar av att röra mig i vitt. jag blir smutsig direkt. Mössor i alla färger. En med vita ränder i alla fall.

Mina allra nyaste och precis färdiga klänningar Gaia med vita ränder i blå-lila och orange-rött. Butikens lager av textilfärger fick dela med sig av sin hylla till mössor och halsvärmare. Utställningen i Butik Ärtan håller på hela september.

Jag köpte en grön hatt på loppis i Malmö till min gröna period.