onsdag 31 augusti 2011

Snart börjar min gröna period

Jag har länge pratat om att jag ska ha en grön period, det vill säga jag ska sy byxor och jacka av det underbara gröna manchestertyget som jag fick för 3-4 år sedan när jag började gilla grönt.är. Alla vet att jag vid det här laget att jag ska ha en grön period men ingen har hittills sett mig i gröna kläder.




Det var nog för att sätta fart på mig som min kära syster helt utan förvarning skickade mig denna fantastiska, stora, fina väska med två bixtlåsfickor och två stora fickor på insidan. allt får plats. Tack snälla.

För två år sedan rätt så precis köpte jag ett grönt foder till den gröna vinterjacka som jag ska sy av ett tyg som jag fyndat på Skroten för så där 15-20 år sedan. Som om inte de vore nog så ligger i mitt tyglager ett grönrutigt kapptyg som jag köpte i London på 70-talet. Jag ska sy i år - jag lovar.


tisdag 30 augusti 2011

Idun måste förstås ha en stickad mössa

Mina glada randiga Idun-klänningar i tunt bomullsgarn kan behöva en lugn avslutning uppe på knoppen tycker jag. Det vill säga tycker jag nu. Min första idé var att Iduns basker skulle ha en liten garntofs mitt uppe på skulten. Sen fick jag den briljanta idéen att baskern skulle ha en stickad blomma på samma plats istället. Jag har faktiskt stickat blommor till dess fyra. Men när mössan var monterad och ihop sydd så såg jag att den var god nog i sig själv. Så Idun har en enfärgad basker med en randig kant som tar upp färgerna från klänningen.




Den resårstickade kanten är stickad i det tunna bomullsgarnet och den är dubbelvikt. Själva baskerdelen är stickad med dubbelt garn.


Jag har ännu ingen svart Idun-klänning men vad är det som säger att man inte kan börja med mössan. Om det någonsin blir en svart Idun stor skrivet i stjärnorna för nu ska jag sticka Harriette basker med en liten garntofs på skulten. Inga goda idéer får förfaras.




söndag 28 augusti 2011

Garnstopp!!

Jag har alldeles för mycket garner. Jag menar, jag har så mycket garner att det kommer att det bli svårt att hinna sticka upp allt innan jag dör. Och vem vill ärva en massa gamla garner? Därför har jag infört ett totalt garnstopp för mig själv. Inte ens för produktion av utställningar ska jag få köpa garn. I alla fall inte utan en rejäl förhandling.

Garnstoppet är förstås begränsande - men det är också inspirerande. Jag får använda all min kreativitet och alla infall för att få ihop till ett plagg av det som finns att tillgå.


Ibland är det flera nystan och ibland bara en liten stump i den färg jag vill ha. Då kan det bli så här.


De här tre klänningarna är stickade i samma modell som heter Idun och som jag skrivit om tidigare. På de två smalrandiga har jag inte stickat någon resårkant nertill, som den skarpsynte säkert lägger märke till,utan har stickat en dubbelt så bred rand som jag viker dubbel.


Det vita garnet i denna klänning har jag fått av en god väns man som räddade det från att bli sopor hos en av hans goda vänners fru.
OBS garnstoppet gäller inte fådda garner.


lördag 27 augusti 2011

Helgen mitt emellan ...

... är det just nu. Förra helgen var jag med på Upmarket i Göteborg med stickade bomullskläder.







och nästa helg är det vernissage med Vita Vera i Lund. Välkomna dit förresten.

Så när jag ändå kollar på friidrottsVM så monterar jag Abby Randig och två stycken Gaia hängsleklänningstunikor. Alla med mycket färger men med vita ränder. När jag jobbar så får jag alltid nya idéer och eftersom jag har en Abby Rutig så har jag nu i min To-Do-Lista tanken om en utställning som heter "Randigt, Rutigt och Prickigt - och lite Blommigt". En Abby Prickig kommer alldeles säkert. En grå blommig är halvfärdig och skulle ha varit en del i utställningen Vita Vera och Gråa Greta. Men så blev det bara Vita Vera. Ibland måste man begränsa sig och jag måste begränsa mig.


fredag 26 augusti 2011

Vita Vera är en färgglad tjej i stickade kkläder

Nästan hela september finns Vita Vera i Butik Ärtan i Lund. Jag visar stickade färgglada kläder som här någon liten vit prick eller rand i sig. Välkommen att komma och kolla.




torsdag 25 augusti 2011

Jag brukar bara sticka en av varje

Jag tycker det är så tråkigt att sticka en likadan en gång till. Jag vill hela tiden sticka nytt - och jag har en massa idéer som pockar på. Men inför sommarens marknader har jag gjort ett undantag från min designpolicy. Och det har inte varit så illa alls. Jag har stickat 62 likadana sommarpulsvärmare i bomull och i lin.



Helt lika är de nu förstås inte - utan en hotbild hade jag faktiskt inte klarat av det. Men de är stickade efter exakt samma beskrivning på min sura, stela, gamla stickmaskin som behöver behandlas med smicker och tålamod. (Jag måste kolla upp vad det finns för nya). Jag har inte heller använt samma garnkvalitet utan letat upp alla möjliga garner som är tunt nog. Till exempel rester av lingarn som jag vävde av på 70-talet. De här enfärgade heter Jennifer.




Efter ett tag och när färgerna tagit slut så övergick jag till att sticka randigt. De randiga heter Pauline.
Jag döper all min design till olika kvinnonamn utom de fåtal modeller som är för herrar. De har pojknamn.



Jag hade en massa tunt svart bomullsgarn som jag inte visste vad jag skulle göra av. Nu är det inte så mycket kvar.

Dessa pulsvärmare är raka med råa kanter och de flesta har ett hål för tummen. Beroende på garnkvaliteten och på tillgång blir de lite olika bred och långa. Precis som vi människor.