Jag brukar bara sticka en av varje

Jag tycker det är så tråkigt att sticka en likadan en gång till. Jag vill hela tiden sticka nytt - och jag har en massa idéer som pockar på. Men inför sommarens marknader har jag gjort ett undantag från min designpolicy. Och det har inte varit så illa alls. Jag har stickat 62 likadana sommarpulsvärmare i bomull och i lin.

Helt lika är de nu förstås inte - utan en hotbild hade jag faktiskt inte klarat av det. Men de är stickade efter exakt samma beskrivning på min sura, stela, gamla stickmaskin som behöver behandlas med smicker och tålamod. (Jag måste kolla upp vad det finns för nya). Jag har inte heller använt samma garnkvalitet utan letat upp alla möjliga garner som är tunt nog. Till exempel rester av lingarn som jag vävde av på 70-talet. De här enfärgade heter Jennifer.

Efter ett tag och när färgerna tagit slut så övergick jag till att sticka randigt. De randiga heter Pauline.
Jag döper all min design till olika kvinnonamn utom de fåtal modeller som är för herrar. De har pojknamn.

Jag hade en massa tunt svart bomullsgarn som jag inte visste vad jag skulle göra av. Nu är det inte så mycket kvar.

Dessa pulsvärmare är raka med råa kanter och de flesta har ett hål för tummen. Beroende på garnkvaliteten och på tillgång blir de lite olika bred och långa. Precis som vi människor.